söndag 11 november 2018

Svartkrogen

Jag har återigen haft en fantastisk helg med underbara vänner.
I går hoppade vi in i bilen och åkte mot Almåsa Konferens i Västerhaninge.

När vi kommit halvvägs stannade vi i mysiga Mariefred för att äta lunch.
Vädret var ruggigt och det var inte så lätt att hitta något matställe, caféer var det däremot gott om.
Till slut hamnade vi på ett ställe som hette Skänkrummet och där var det jättetrevligt. Kanske lite dyrare än vad vi tänkt oss med det var det absolut värt.



Jag åt en fiskgryta som var supergod.

Vi bestämde oss för att åka tillbaka till Mariefred i sommar för det var så mysigt där.

Färden fortsatte mot Almåsa Konferens. Efter att ha åkt på en krokig grusväg där vi mötte både traktorer och ett flertal hästar kom vi äntligen fram.


Stället låg helt underbart alldeles vid havet.


Kvällen började med varsin välkomstdrink och lite information om vad som skulle hända.


Sen var det dags att gå till Svartkrogen. Höjdpunkten på vår vistelse.



Här berättar Jocke som även blev vår servitör under kvällen att vi först måste gå igenom en sk sluss för att ta oss till restaurangen. Slussen var en kolsvart slingrig gång med olika underlag på både väggar och golv. Väl framme fick vi hjälp att hitta till våra platser för det var verkligen becksvart hur man än försökte såg man absolut ingenting.

Varsågod och sitt vad vill du ha att dricka? Här kommer din karaff med vin. Va? Ska jag hälla i mitt vin själv i kolmörker jag ser ju ingenting? Men det gick faktiskt riktigt bra.

Sen forsatte middagen med både förrätt- varmrätt och efterrätt. Emellanåt var det underhållning med både sång och musik.

Jag tror att jag fick i mej det mesta av maten utan att se någonting men jag fuskade lite och kände efter med handen om det var tomt på tallriken.

En fantastisk upplevelse som jag tycker alla borde prova på.
Alla som arbetar i restaurangen är blinda.

Efter en god natts sömn och en smarrig frukost bestämde vi oss för att ta en promenad innan vi åkte hemåt.




Fortfarande några löv kvar på träden men det småregnade och var riktigt kallt. Tror att det kallas novemberväder.





Nöjda med vår upplevelse åkte vi vägen förbi Uppsala och hälsade på sonen.

När vi kom hem överraskade den yngsta sonen pappa på Fars Dag med en middag.
Visserligen hade han inte gjort den själv men det var ändå jättetrevligt och omtänksamt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar